Fjärrän kyrka ljuder dovt
Ut över vida slätter
Där en ensam vandrare går
Varken välbärgad eller dräng
Friheten är hans broder
Skogens famn hans är tryggaste säng

Under tung och gråmulen sky
Vandrar tiggaren rastlöst fram
Vandra på, du Viddernas man
Mot nya äventyr

Väders makters härjad hy
Vittnar om livets prövning
Och ett hjärta av renaste guld
För hans gävor som skogen gav
Får han mat och nya hosor
Innan vägen så kallar igen